torsdag 30 december 2010

-_-

Kära dagbok. Idag var en fett tråkig dag. Typ som vanligt alltså. På senaste tiden har mitt liv
varit så ointressant och händelselöst. Den här så kallade förälskelsen klär mig liksom inte alls.
Funderar helt klart på att lämna den skiten bakom mig och bli mitt gamla utflippade, charmiga
top notch me. Jag saknar att prata för mycket. Vill att mina kompisar typ ska titta på mig,
skratta åt mig bah: ERU STÖRD ELLER? Och så svarar jag något i stil med: Hells Yeah darling,
I am! I'M INSANE HONEY. INSAAAAAAAANE.

Efter det dansar vi.

onsdag 29 december 2010

-_-

Jag är i ett kritiskt tillstånd. Tror det kallas förälskelse och det suger. Det hade varit alldeles
perfekt att vara den andra Jessica just nu. Det finns två stycken. Den ena inbillar sig att hon varit
lycklig hela sitt liv. Den andra inbillar sig att hon varit olycklig hela sitt liv.

I början av september ägde jag världen.
Då var det nice att ligga och musiken gjorde mig till gud, för fan.

-_-


Det skulle vara tufft att se det här. Murakamis grejer i Versailles liksom. Värsta konstrasterna.
Konstraster är tuffa.

måndag 27 december 2010

-_-


Helena Christensen av Peter Lindbergh ur Vougue, March 1990

söndag 26 december 2010

-_-

I dont think she understands the sacrifices that I made
Maybe if this bitch had acted right I wouldve stayed
But ive already wasted over half of my life I wouldve laid
Down and died for you I no longer cry for you
No more pain bitch you
Took me for granted took my heart and ran it straight into the planet
Into the dirt I can no longer stand it
Now my respect I demand it
Imma take control of this relationship
Command it, and imma be the boss of you now goddamnit
And what I mean is that I will no longer let you control me
So you better hear me out this much you owe me
I gave up my life for you, totally devoted to you while ive stayed
Painfull all the way this is how I fucking get repaid
Look at how I dress fucking baggy sweats, go to work a mess
Always in a rush to get back to you I aint heard you yet
Not even once say you apreciate me I deserve respect
Ive done my best to give you nothing less than perfectness
And I know that if I end this I'll no longer have nothing left
But you keep treating me like a staircase its time to fucking step
And I wont be coming back so dont hold your fucking breath
You know what youve done no need to go in depth
I told you, youd be sorry if I fucking left
Id laugh while you wept
Hows it feel now, yeah, funny aint it, you neglected me
Did me a favor though my spirit free you've set
But a special place for you in my heart I have kept
Its unfortunate but its

I feel like when I bend over backwards for you all you do is laugh
Cause that aint good enough you expect me to fold myself in half
Til I snap
Dont think I'm loyal
All I do is rap
I can not moonlight on the side
I have no life outside of that
Dont I give you enough of my time
You dont think so do you
Jealous when I spend time with the girls
Why I'm married to you still man I dont know
But tonight I'm serving you with papers
Im divoricing you
Go marry someone else and make em famous
And take away there freedom like you did to me
Treat em like you dont need them and they aint worthy of you
Feed em the same shit you made me eat
Im moving on forget you oh,
Now I'm special, I aint feel special when I was with you
All I ever felt was this
Helplessness
Imprisoned by a selfish bitch
Chew me up and spit me out
I fell for this so many times
Its ridiculus
And still I stick with this
Im sick of this but in my sickness and addiction
Your as addictive as they get
Evil as they come vandictive as they make em
My friends keep asking why I cant just walk away
Im addicted
To the pain, the stress, the drama
Im drawn in so I guess imma mess
Cursed and blessed
But this time I
Aint changing my mind
I'm climbing out this abyss
You screaming as I walk out that I'll be missed
But when you spoke of people who meant the most to you
You left me off your list
Fuck you hip-hop
Im leaving you, my life sentence is served bitch
And its just

FAN VAD BRA DEN HÄR LÅTEN ÄR BRA.
FÖRUTOM KVINNAN SOM SJUNGER, DET FÖRSTÖR EN ANING..

torsdag 23 december 2010

-_-

OMG, PERFEKT(!!!)

onsdag 22 december 2010

-_-

På min önskelista:
Atelier Bow-Wow: Behaviorology bok.

tisdag 21 december 2010

-_-




Hemma hos Mimi Weddell fotat av Tim Walker ur Casa Vogue 2005

måndag 20 december 2010

-_-

Ghost in the shell. Awesome film jag såg för några dagar sedan.
Soundtracket och ljuden i allmänhet var allra bäst.

Omg. Kom just på kopplingen mellan den här filmen och "I'm a cyborg but that's ok".

söndag 19 december 2010

-_-








Ant Farm grejer.

Jag tyckte de här bilderna skulle vara i mitten. Därför bröt jag ordningen.
Lyssna på min nya nattlista nu:
och min andra lista
Spännande musik förstås.

-_-

Det har inte blivit bättre. När jag vaknade på morgonen inbillade jag mig av någon anledning att
det hade blivit det. Så var inte fallet.

lördag 18 december 2010

-_-

Nu har jag allt varit destruktiv. Ägnade hela fem dagar åt att faktiskt inbilla mig att det kanske
fanns någonting därute som hette kärlek. Men som the psychotic bitch jag är kunde jag inte
riktigt hantera pressen. Bestämde mig istället för att det var bäst att: radera alla sms, städa
sönder lägenheten och sist men inte minst fundera ut en ny livsplan.

Jag mår illa, kan inte andas och tänker stänga in mig på mitt rum tills jag läst klart alla böcker
jag lånat på biblioteket. Med andra ord - mitt liv suger kuk, och inte ens bokstavligt talat.

Over and out.

onsdag 15 december 2010

-_-

Fördelen med att ha en tolv år yngre syster är att även papporna på dansuppvisningen är tolv år
yngre. He, hehe.

-_-




Fantastiska bilder av Peter Lindbergh ur Vogue FR, 1990

tisdag 14 december 2010

-_-



Four boxes gallery av Atelier Bow-Wow. Ett av mina drömhus i repris.
Huset finns i Skive i Danmark.

-_-

Jag ska aldrig mer testa astralprojektion. Var uppenbarligen begåvad inom det paranormala och
gick ur kroppen halvt som halvt. Värsta känslan någonsin efter min *beep* i vintras. Kontroll
och verkligheten är fan grejen.

Det här skrev jag igår, nu har jag kommit på andra tankar. Rätt typsikt för min karaktär.

måndag 13 december 2010

-_-

Här är en spotifylista med musik. Spännande musik.

-_-


PATRICK DEMARCHELIER FOR HARPER'S BAZAAR / FEB 1992

-_-

Jag var det konstiga barnet som tyckte det var en asbra idé att rymma från dagis för att gå till
Ica och köpa godis. Brukade ligga ensam på en gräsmatta, kolla på moln och kände en deep
connection till krambjörnarna under mornar himlen var rosa.

Under lekis hade jag och min bästis (som mobbade och fryste ut resten av gruppen) en extrem
fascination för den fiktiva figuren äggbert vars värld vi själva utvidgade med diverse påhittade
vänner (grönsaker med ben och ansikten), hus och så vidare.
Vi brukade utpressa de andra barnen med frågor som: tror du på äggbert eller tomten?
Det var jag och Sofia. Jakob fick vara med oss och leka ibland. Vi tre brukade leka ekorrar
(vilket vi också sydde på den där pysseltimman under förmiddagarna). Tre ekorrrar i
tre olika färger. Det var bra tider

Jag trodde även att jag var "speciell. Att mina föräldrar kidnappat mig som barn.
När man blir äldre inser man att man inte är det, sänd från himlen eller något - det är trist


-_-

Hittade en lista jag skrev år 2007 innehållandes saker jag tyckte var snyggt:

klänningar i thaisiden
svarta kläder
vitt hår
svart hår
vit hy
baggystuprör
vita linnen utan bh
toppar i tunt tyg
bar rygg
barbapappa rosa
svart
turkost
grått
mittbena med långt hår
turkos ögonskugga till svart hår
väskor i ormskinn
breda ögonbryn
lösögonfransar
toppar/klänningar med kupor
svarta oversize kavajer till rosa tyllklänningar
knähöga slimmade svarta stövlar
vita converse
ljusrosa nagellack
ljusrosa läppstift
ljusrött läppstift
genomskinligt
ulrika sandström jeans
rosetter på huvudet
jättevida höga jeans
hippieband
virkade bikinis
skor med stora strassstenar
mönstade strumpbyxor
rosa bubbelgum
päls
små bröst
våfflat hår
marc jacobs t-shirts
kontraster

LOL. Vad rolig jag var.

tisdag 7 december 2010

-_-

CocoRosie, jag älskar dem!
Blev nostalgisk och påmind om deras storhet.



I undressed you with my eyes I have
Maybe even raped you
In a dark and eerie corner of my mind
I tucked you there
And touched you in a dream last night
Pushed you aside when you entered
My thoughts at the wrong time


-_-

Inte fan är det lätt att vara "Alltid glad. Aldrig desperat eller bitter. Alltid spontan." när man med
största sannolikhet är manodepressiv.

Det känns bättre men jag är utmattad. Har suttit i soffan och sett dåliga filmer i fina miljöer.
Fått smak för 30-talsmode och rivieran. Känslan av att vara till hundra procent oinspirerad
måste vara den värsta. Som om huvudet vore fullt av bomull.

måndag 6 december 2010

-_-


Stämde rätt bra på mig:

"Har du däremot ett längre ringfinger har du:
Lättare att bli aggressiv.
Ökad risk att utveckla prostatacancer, om du är man.
Ökad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.
Ökad risk att hamna i fängelse, bli mördad eller utveckla ett drogberoende.
Större chanser att lyckas i yrken som militär, ingenjör, filosof och schackspelare.
Förmodligen större intresse för kvinnor än män, oberoende om du är man eller kvinna.
Lättare att bli duktig på att spela ett musikinstrument.
Lättare att utöva fysisk aktivitet och bygga muskler."

torsdag 2 december 2010

-_-

Känner ni att det är lite deppigt här. Det är de där seriösa och världsbilds-raserande Sergei
Mikhailovich Prokudin-Gorskii bilderna som gör det skulle jag tro.
Från och med imorgon ska jag alltid vara glad. Aldrig desperat eller bitter. Alltid spontan.
Så länge jag inte glömmer bort att knapra neurokan ska det nog gå bra.

-_-







Det här är helt otroligt. Dessa bilder är fotade i Ryssland mellan år 1905 och år 1915 av Sergei
Mikhailovich Prokudin-Gorskii, en fotograf långt före sin tid. När man ser dessa foton i färg
känns det som att man faktiskt kan lita på att den här tiden har existerat. Det är inte längre en
gul, mystisk värld ur någon historiebok, utan istället något som inte känns särskilt avlägset.

Fick tipset av min vän Helen.

En annan sak som satte starka spår i mig var en video jag såg om Daniel Tammet. 25åringen
med en som övernaturlig fallenhet för matematik. Han berättar om hur han ser matematiken
som i bilder och känslor. Han åkte även till Island och lärde sig isländska på en vecka. När han
sedan talade språket i tv lät det så vackert. Ja, hans sett att prata på var överhuvudtaget
vackert. Och jag med min (för att citera en vän) "unika killsmak" blev såklart smått förälskad.

-_-


Min kompis Koola Klara har gjort ett tryckt som jag tyckte var väldigt hett. Skulle vara
spännande att se det hela i olika färgkombinationer. En svart jeansjacka med ljusrosa tryck
skulle jag kunna tänka mig. Ni kanske tycker att rosa känns lite cheesy. Då kan jag meddela
att det hela handlar om ironi. Så tuff är jag.

-_-


"Sleeping Nude" av Raoul Ubac, 1939 + "Sky Line" av Hans Haacke, 1967.

Follow this blog with bloglovin

Bloggintresserade

Min musik

Summa sidvisningar