-_-

Min ena lins är trasig och jag i och med det handikappad. Det finns ingen dans i Stockholm. På ett

ställe finns det ljud. Där hade jag för veckor sedan bra nätter, innan dess att jag reste och än en

gång blev påmind om vad som är viktigt.

Jag är bitter som på film. Det trodde jag aldrig. När man är yngre tror man inte mycket. Om tio

år tänker jag tillbaka på den jag är idag och konstaterar detsamma.