-_-

Är det något jag lärt mig av yrkeslivet är det, att om man som jag själv är född utan nämnvärd

social kompetens måste man kompensera det med: ett, effektivitet och två, ett dödligt genuint

léende. Ibland funderar jag på om social kompetens till och med skapats för folk som saknar

dessa två egenskaper. Som en förvirrande barriär.

Vi har en ny kock på jobbet. Jag tror han raggar. Han frågar mig om jag ser att det är olika färg

på tallrikarna. Detta frågar han för att uppmärksamma att han uppmärksammat att jag har

ett sinne för det estetiska. Som en dold komplimang.

Manin håller i sig. Som en gammal god vän tillbaka från en jävligt lång resa.
En jävla indienresa.

Vad som helst kan hända nu. Det är jag säker på.