-_-

När man var sexton år hade livet som ett annat slags ljus. Tiger Lou's "Functions" spelades just

på radion. Det var då jag blev påmind. Allt var mer ren glädje. Man ville dansa och hångla. Man

ville ha roligt. Man hade inte ens slutat lyssna på djup musik för att isolera sina äkta känslor.

Nuförtiden har de flesta jag känner något jag tolkar som en uppbyggd fasad. Det gäller att inte

bry sig för mycket. Det gäller att inte förvänta sig något. Å det allra viktigaste är att inte vara

hoppfull. Är man hoppfull har man i princip grävt sin egen grav. Jag har svårt att bli av med

känslan av att vara förpestad. Förstår ni hur skönt det hade varit att vakna upp en dag och

känna sig förväntansfull. Inte vara rädd för att misslyckas. Våga kasta sig ut, satsa och grejer.

Är så trött på att anstränga mig.

Från och med nu tänker jag vara naiv. Tar hellre dissen än spelar cool.

i wanna be irreplaceable
i wanna be of use
i wanna be functional
i wanna give you peace