och med är så att det håller på att bli människa av mig. En slags känsla som övertagit omvandlar
allt oplanerat till sådant som "onödigt, stressigt eller slösaktigt". Jag inbillar mig att det här är
vad folk brukar kalla sinnesfrid. Behovet efter den spänningsfyllda vardagen avtar allt mer.
Jag vaknar halv nio. Jag väntar in solen. Jag solar. Jag äter. Jag springer. Jag övningskör.
Jag dricker mitt kvällsté, planerar och somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar